Snålhet och äventyr

Det var oväntat kallt när vi vakande i morse; termometern visade minus 26 grader! Vi tvekade en aning, men eftersom prognosen på yr.no pekade mot att det skulle bli betydligt varmare under dagen så stuvade vi in oss i bilen. Väl framme i Trysil var det bara typ tio minus och under vår sena lunch var det riktigt drägligt med fyra ynka minusgrader i solen.

Solen doldes bakom en del tunna moln, men lyste på bra ändå.

Vi valde att vara ekonomiska och tog med korv och bröd och fixade lunchen vi en av de många grillplatserna i Trysil. Jag vill ju inte låta snål, men med fem ständigt hungriga ungdomar i backen blir restaurangluncherna och fikorna lite väl kostsamma! Priserna är ungefär desamma som i Sverige, men i norska kronor... Att ta med mat att grilla och fika är snällt mot plånboken.

De pengar vi sparade på lunchen brände vi på Restaurang longhorn. De hade en ny burgare på menyn, Arizona burger, med pepperjack-ost och chilibearnaise. Som alla deras burgare var den riktigt god, kanske till och med den godaste!

På restaurangen har de en del gamla reklamskyltar hängades på väggarna. Jag tror den här är min favorit.

En annan lite mer modern reklam, som inte ens hängde på väggen var den nedanstående. Det är Exterme rally som ordnar körning med snabba bilar på isen och i skogarna här i Rörbäcknäs. Mer info finns här och här.

Att köra med dem är nog lika äventyrligt som att grilla i Trysil, för det är ett riktigt äventyr, för det stog så på grillen vi använde.

Mer sol!

Andra dagen i Trysil blev också lyckad! Vädret var om möjligt ännu bättre än i går.

Nu ska vi spela lite spel och se'n ska det bli otroligt skönt att sova!

I morgon blir sista dagen. För den här gången.

Bekännelser

Äntligen sportlov och en resa till Rörbäcksnäs! Jag och frun har fått med oss alla barnen och två kompisar till de äldsta barnen; ett härligt gäng! Tyvärr blir det bara en kort visit på grund av jobb och annat som pockar på uppmärksamhet, men tre dagar i backarna i Trysil hoppas vi det blir.

Idag, första dagen i backarna, bjöds det på fantastiskt väder! Solen strålade, det var vindstilla och typ fyra minusgrader i dalen. Uppe på kalfjället blåste det lite och det nöp lite i kinderna.

Prognosen för i morgon är lovande, fortsatt sol och några minus, så vi ser fram emot en till dag av skidåkning i sol.

Förra veckan hade vi hyresgäster i stugan. Vi kan konstatera att de lämnade stugan i utmärkt skick, precis som förra året. Men de lämnade bastuaggregatet på en för hög temperatur... Intet ont anande satte jag på bastun, utfordade flocken, duschade och klev in i en 100-gradig bastu. Alldeles för hett för min smak!

Ok, jag har finskt påbrå med det arv av bastubadande som det innebär, men jag vill inte ha en alltför varm bastu. I min smak är 70-80 grader alldeles lagom. Då orkar man sitta länge och njuta av värmen. Då pallar man att sitta och snacka med de som råkar vara i bastun, eller bara sitta och stirra och låta tankarna meditativt vandra. Då kan jag basta och njuta av det i timmar.

När vi ändå håller på med bekännelser så kan jag erkänna att jag inte tycker om för rökig whiskey eller för starkt kryddad mat, lagom är bäst. Jag är inte, eller kanske inte behöver vara macho; jag känner inget behov av att brösta mig med att dricka flytande tjära eller bränna sönder smaklökarna. Min hona är attraherad av mig ändå.

Och en sak till om bastubadande: I bastun dricker jag bara vatten! Ska man sitta länge och svettas är det bara bra att fylla på med vätska, och då föredrar jag alltså rent vatten. Efter bastun kan annat flytande smaka utmärkt, så länge jag slipper den rökiga whiskeyn.

Självspårat är svettigast

Annandagens ljusa timmar tillbringade jag och Johanna i skogen. Vi spände på oss skidorna vid farstukvisten och följde skoterleden mot Vallsjön. Det var bara det att ingen skoter kört där ännu, så vi fick spåra själva genom 30 centimeter djup lössnö. Det gick inte fort framåt, men lite kul att känna sig som en trapper i vildmarken.

I höjd med Dammbron vek vi av från skoterleden och korsade Siktån.

Efter bron fortsatte vi att spåra oss fram mot Vallsjöspåret. Väl framme vid spåret såg vi att det var plattat men inte spårat. Tempot gick upp när vi slapp spåra oss fram, men förra säsongens vallatejp gav inte optimalt glid. Snön fastnade under skidorna, framför allt under Johannas! Hon fick staka sig ner för alla backar! När spåret korsade vägen så vände hon hemåt. Den hårda ytan på på vägen skrapade bort den fastklibbade snön och hon kunde åka med lite mer glid hem.

Jag fortsatte spåret runt och fick sämre glid allteftersom jag skidade mig fram. Svetten började rinna i ansiktet och steg ångande upp ut kragen och immade igen mina glasögon...

Halvblind och trött kom jag fram till stugan en kvart efter Johanna. Vi var båda oerhört nöjda med våra eskapader.

Det vore kul om man kunde hålla de spår vi gjorde öppna under vintern. Då skulle man kunna ta sig till Vallsjöspåret och åka det, eller via Vallsjöspåret ta sig till Skogssäterspåret eller Hundfjällsspåret. Om man dessutom gjorde spår åt andra hållet från stugan sett, mot och förbi Medskogstjärnen så skulle man komma till elljusspåret. Och då kommer man åt alla spår som finns i byn! Direkt från vår underbara stuga!

Hoppsan bambi style

Idag blev det dubbla premiärer: Säsongens första utförsåkning, och första gången i Trysil någonsin!

Trysil ligger ju bara drygt 4 mil från stugan och är väl värt ett besök. Vi tog oss till norrsidan, Trysil Høyfjellssenter, där det finns mest gröna backar. Det passade alldeles utmärkt att börja säsongens åkning där.

Jag tror att utsikten där uppifrån är helt fantastisk. Med lite mindre dimma skulle jag nog kunnat njuta av utsikten. När vi tog Toppekspressen upp till toppen och åkte en lååång grön backe neråt så hade vi inte mycket till sikt. Men kul var det i alla fall.

Det finns massor av backar att utforska. Trysil känns som om det är minst fyra gånger Hundfjället och Tandådalen tillsammans. Klart större anläggning än Vemdalen. Åre har vi aldrig varit i, men jag blir inte förvånad om Trysil har fler nedfarter än Åre också.

Skipassen laddade vi på plats. Killen bakom disken visade sig vara från Rörbäcksnäs. Han bor i lägenheten ovanför ICA-butiken. Bygden är stor och liten samtidigt.

Själva skidåkningen var lite darrig... Det var mest "hoppsan bambi style". Efter lunchen gick det bättre. Nu ser vi fram mot att åka i Trysil igen på torsdag då yr.no lovar att det ska bli soligt!

Rusch i butik och spår

Sista ruschen innan julafton. Sonen fick övningsköra till Torgås där vi hyrde skidor, sedan till Stadiums outlet för att komplettera vinterkläderna och vidare till ICA i Sälen för att handla mat.

Efter en snabb lunch kom dagens höjdpunkt. Invigning av elljusspåret! Jag och frun hasade ett varv och märkte att längdskidåkningsmusklerna och flåset inte har bevarats sedan förra säsongen... Men en rapport på skidspår.se blev det.

Nu in i bastun!

Uppesittarkvällen kommer att tillbringas med kockmössan på, den med en finsk flagga på. Lanttulaatikko och porkkanalaatikko ska tillagas.

En ångande Adonis

Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva, men det känns som att ett blogginlägg vill ut. Och bli ett utlägg?

Vi valde en av de där fruktade trafikdagarna att åka hit till Rörbäcksnäs, och visst var det många bilar, definitivt fler än en vanlig helg, men resan gick hur bra som helst. Det tog ganska precis en eftermiddag att åka hit, från tolv till sex, så vi har haft kvällen  på oss att landa och börja njuta av att vara här.

Vi hann med att basta också. Bastun är ju utomhus på farstukvisten medan duschen är inomhus. Så för att ta sig från duschen till bastun måste man ta minst tre, fyra steg med blöta nyduschade fötter på den kalla, kalla farstukvisten. Kylan gör nästan ont, men det går snabbt över när man väl är inne i den varma, sköna bastun.

När man stiger ut ur bastun är kylan inte alls lika påtaglig. Då kan man likt en varm, svettig och ångande Adonis ta en liten promenad i snön innan man går in igen. Helt underbart!

Det är tur att grannhuset oftast är tomt.

Under själva bastandet sitter vi ofta och diskuterar hur en ny bastu skulle se ut. Den vi har är en ombyggd skidbod och är lite trång.

En idé är att bygga en friggebodsbastu bredvid förrådet. Själva boden skulle innehålla dels en bastu, dels en liten spa-avdelning med plats för omklädning och en dusch. Bastun får gärna vara vedeldad, och skulle kunna få värma vatten till duschen och kanske också till en vattenradiator eller, ännu bättre, till ett golvvärmesystem.

Och om man får fortsätta drömma skulle friggeboden ha en veranda med en ute-dusch och en badtunna vars vatten också kan värmas av bastuaggregatet. Det vore ju kungligt att kunna sitta i en badtunna mitt i vintern och ånga!

Nu är det dags att drömma vidare, men nu i sängen. I morgon ska vi se om skidspåren är åkbara.

God natt!