Sista ruschen innan julafton. Sonen fick övningsköra till Torgås där vi hyrde skidor, sedan till Stadiums outlet för att komplettera vinterkläderna och vidare till ICA i Sälen för att handla mat.
Efter en snabb lunch kom dagens höjdpunkt. Invigning av elljusspåret! Jag och frun hasade ett varv och märkte att längdskidåkningsmusklerna och flåset inte har bevarats sedan förra säsongen... Men en rapport på skidspår.se blev det.
Nu in i bastun!
Uppesittarkvällen kommer att tillbringas med kockmössan på, den med en finsk flagga på. Lanttulaatikko och porkkanalaatikko ska tillagas.
söndag 23 december 2012
lördag 22 december 2012
En ångande Adonis
Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva, men det känns som att ett blogginlägg vill ut. Och bli ett utlägg?
Vi valde en av de där fruktade trafikdagarna att åka hit till Rörbäcksnäs, och visst var det många bilar, definitivt fler än en vanlig helg, men resan gick hur bra som helst. Det tog ganska precis en eftermiddag att åka hit, från tolv till sex, så vi har haft kvällen på oss att landa och börja njuta av att vara här.
Vi hann med att basta också. Bastun är ju utomhus på farstukvisten medan duschen är inomhus. Så för att ta sig från duschen till bastun måste man ta minst tre, fyra steg med blöta nyduschade fötter på den kalla, kalla farstukvisten. Kylan gör nästan ont, men det går snabbt över när man väl är inne i den varma, sköna bastun.
När man stiger ut ur bastun är kylan inte alls lika påtaglig. Då kan man likt en varm, svettig och ångande Adonis ta en liten promenad i snön innan man går in igen. Helt underbart!
Det är tur att grannhuset oftast är tomt.
Under själva bastandet sitter vi ofta och diskuterar hur en ny bastu skulle se ut. Den vi har är en ombyggd skidbod och är lite trång.
En idé är att bygga en friggebodsbastu bredvid förrådet. Själva boden skulle innehålla dels en bastu, dels en liten spa-avdelning med plats för omklädning och en dusch. Bastun får gärna vara vedeldad, och skulle kunna få värma vatten till duschen och kanske också till en vattenradiator eller, ännu bättre, till ett golvvärmesystem.
Och om man får fortsätta drömma skulle friggeboden ha en veranda med en ute-dusch och en badtunna vars vatten också kan värmas av bastuaggregatet. Det vore ju kungligt att kunna sitta i en badtunna mitt i vintern och ånga!
Nu är det dags att drömma vidare, men nu i sängen. I morgon ska vi se om skidspåren är åkbara.
God natt!
Vi valde en av de där fruktade trafikdagarna att åka hit till Rörbäcksnäs, och visst var det många bilar, definitivt fler än en vanlig helg, men resan gick hur bra som helst. Det tog ganska precis en eftermiddag att åka hit, från tolv till sex, så vi har haft kvällen på oss att landa och börja njuta av att vara här.
Vi hann med att basta också. Bastun är ju utomhus på farstukvisten medan duschen är inomhus. Så för att ta sig från duschen till bastun måste man ta minst tre, fyra steg med blöta nyduschade fötter på den kalla, kalla farstukvisten. Kylan gör nästan ont, men det går snabbt över när man väl är inne i den varma, sköna bastun.
När man stiger ut ur bastun är kylan inte alls lika påtaglig. Då kan man likt en varm, svettig och ångande Adonis ta en liten promenad i snön innan man går in igen. Helt underbart!
Det är tur att grannhuset oftast är tomt.
Under själva bastandet sitter vi ofta och diskuterar hur en ny bastu skulle se ut. Den vi har är en ombyggd skidbod och är lite trång.
En idé är att bygga en friggebodsbastu bredvid förrådet. Själva boden skulle innehålla dels en bastu, dels en liten spa-avdelning med plats för omklädning och en dusch. Bastun får gärna vara vedeldad, och skulle kunna få värma vatten till duschen och kanske också till en vattenradiator eller, ännu bättre, till ett golvvärmesystem.
Och om man får fortsätta drömma skulle friggeboden ha en veranda med en ute-dusch och en badtunna vars vatten också kan värmas av bastuaggregatet. Det vore ju kungligt att kunna sitta i en badtunna mitt i vintern och ånga!
Nu är det dags att drömma vidare, men nu i sängen. I morgon ska vi se om skidspåren är åkbara.
God natt!
torsdag 20 december 2012
Den smala vägen mot konsumtionens blivande Mekka?
Fick nyss tips om att det kommer att byggas ett köpcentrum i den lilla byn Långflon bara två mil från Rörbäcksnäs! Nyheten står att läsa i en kort artikel i DN och en längre i NWT.
Bygget ska påbörjas i vår.
Det låter spännande tycker jag och ska definitivt följas upp.
Vägen från Rörbäcksnäs mot Långflon går via Norge. Strax efter att man passerat gränsen in i Norge så korsar vägen ett litet vattendrag. Vägen är normalbred, men själva bron är väldigt smal. Det får inte plats två bilar i bredd på den. Först tänkte jag att det var en rest av något invasionsförsvar, men kom sedan på att det nog är så att den smala bron ska stoppa lastbilar från att ta den vägen över gränsen så att de i stället måste ta vägen där tullstationen ligger!
Eller?
Bygget ska påbörjas i vår.
Det låter spännande tycker jag och ska definitivt följas upp.
Vägen från Rörbäcksnäs mot Långflon går via Norge. Strax efter att man passerat gränsen in i Norge så korsar vägen ett litet vattendrag. Vägen är normalbred, men själva bron är väldigt smal. Det får inte plats två bilar i bredd på den. Först tänkte jag att det var en rest av något invasionsförsvar, men kom sedan på att det nog är så att den smala bron ska stoppa lastbilar från att ta den vägen över gränsen så att de i stället måste ta vägen där tullstationen ligger!
Eller?
lördag 3 november 2012
Lättklädd kändis
I går var vi på Experium och badade. Det var som vanligt kul. På Experium har de de två roligaste vattenrutschkanorna jag åkt i. De har X-tube och Black Hole. I X-tube åker man i ett gult rör sittandes på en stor badring. En ganska lugn tur. Black Hole däremot är ett silverfärgat rör med disco-lights på insidan som går desto fortare. Medan vi var där såg jag ingen som slog mina 15.37, skrev han stolt. Hemligheten ligger i att man ska lyfta upp stussen och lägga all vikt på hälarna och skuldrorna, som om man skulle gå upp i brygga. Då går det fort :-)
När vi tog en paus i badandet och satt, tillsammans med en massa andra människor i badkläder, och fikade så fastnade mina ögon på en kvinna i kön till serveringen, en kändis! Jag petade på Johanna och frågade viskande om hon också kände igen henne. Johanna kände igen henne också, men vi båda antog att det bara var likt, men inte hon.
När vi lämnade gick vi förbi hennes bord och hörde hennes manliga sällskap säga "Sitt här, Maud".
Det var Maud Olofsson!
I baddräkt. Who-ho!
När vi tog en paus i badandet och satt, tillsammans med en massa andra människor i badkläder, och fikade så fastnade mina ögon på en kvinna i kön till serveringen, en kändis! Jag petade på Johanna och frågade viskande om hon också kände igen henne. Johanna kände igen henne också, men vi båda antog att det bara var likt, men inte hon.
När vi lämnade gick vi förbi hennes bord och hörde hennes manliga sällskap säga "Sitt här, Maud".
Det var Maud Olofsson!
I baddräkt. Who-ho!
torsdag 1 november 2012
God värd och verklighet
Vi är goda värdar. Vi lät förra helgens gäster njuta av sol, frost och härliga vandringar upp på Hundfjället. Vi själva är här när det är blötsnö och tunga gråa skyar. Någon måste ju ta den smällen.
Men vi lider inte det minsta. Vi har trotsat vädrets tristess och begått säsongens pulka premiär! Jag och Johanna skickade ner yngsta dottern för Medskogshögen. Inte från toppen då, men en liten bit upp, tillräckligt högt upp för att få lite fart på pulkan. Vi fick kämpa ett par åk för att köra upp ett spår så att de sista åken blev lite mer fartfyllda.
En snölykta byggde vi också!
På vägen upp så konstaterade Johanna att allt är lite mer verkligt här. Naturen, vädret och djuren kommer närmare in på och känns mer; allt blir mer verkligt.
Älgen som stod på vasaloppsvägen var verklig. Allt gick bra; jag fick ner farten och stannade strax framför den. Det var en yngling, troligen född i våras och nyligen bortstött av sin ömma moder. Den irrade kors och tvärs över vägen innan den sprang ut i skogen. Efter det så tittade jag lite extra efter fler älgar, men såg ingen.
Den lösa snömodden som vi surfade fram på den sista biten till stugan var verklig som bara den. Men det gick bra att köra genom/på den. Bara man inte gasade, bromsade eller svängde för mycket så gled vi ganska rakt fram. I dag har modden smält bort nästan helt.
Jag hade en förhoppning om att vi skulle kunna hitta ett skidspår att inviga längdskidorna i, men närmaste uppkörda spår är i Kläppen och det är inte säkert att de överlevt nattens regn.
I stället för att åka skidor så gick jag och Johanna upp på toppen av Medskogshögen. Det blev en lagom pulshöjare.
Men vi lider inte det minsta. Vi har trotsat vädrets tristess och begått säsongens pulka premiär! Jag och Johanna skickade ner yngsta dottern för Medskogshögen. Inte från toppen då, men en liten bit upp, tillräckligt högt upp för att få lite fart på pulkan. Vi fick kämpa ett par åk för att köra upp ett spår så att de sista åken blev lite mer fartfyllda.
En snölykta byggde vi också!
På vägen upp så konstaterade Johanna att allt är lite mer verkligt här. Naturen, vädret och djuren kommer närmare in på och känns mer; allt blir mer verkligt.
Älgen som stod på vasaloppsvägen var verklig. Allt gick bra; jag fick ner farten och stannade strax framför den. Det var en yngling, troligen född i våras och nyligen bortstött av sin ömma moder. Den irrade kors och tvärs över vägen innan den sprang ut i skogen. Efter det så tittade jag lite extra efter fler älgar, men såg ingen.
Den lösa snömodden som vi surfade fram på den sista biten till stugan var verklig som bara den. Men det gick bra att köra genom/på den. Bara man inte gasade, bromsade eller svängde för mycket så gled vi ganska rakt fram. I dag har modden smält bort nästan helt.
Jag hade en förhoppning om att vi skulle kunna hitta ett skidspår att inviga längdskidorna i, men närmaste uppkörda spår är i Kläppen och det är inte säkert att de överlevt nattens regn.
I stället för att åka skidor så gick jag och Johanna upp på toppen av Medskogshögen. Det blev en lagom pulshöjare.
söndag 21 oktober 2012
Kyla och is
Två besök i stugan har det blivit på sista tiden!
För ett par veckor sedan var jag och min vän Mats uppe och försökte oss på att fiska. Mats lyckades kroka två abborrar som han fick upp på land, en öring som vi båda såg ovan ytan innan den släppte och en gädda som bara han såg, eller egentligen bara kände eftersom den aldrig kom ur vattnet. Själv blötte jag ner mina drag och dränkte ett par maskar.
Trots allt var det härligare att stå i blåst under tunga gråa skyar med iskallt vatten upp till fotknölarna, än att sitta på jobbet och stirra på en skärm. Och då gillar jag mitt jobb skarpt! Men man känner sig mer levande när man utsätter sig för lite natur. Som fiskeresa blir det underbetyg, men som resa till Rörbäcksnäs blev det som vanligt toppbetyg.
Den andra turen still stugan är vi nyss hemkomna från. Vi åkte upp för att fira min födelsedag. Jag lyckade få med mig min yngsta och äldsta på en kort fisketur trots att det var bara 3 plusgrader och regnade! Vi fick liv i en brasa och grillade korv, men sedan blev lite för bistert för alla inblandade.
På vägen hem åkte vi över fjället. Hundfjället och Tandådalens fjäll hade små fläckar av snö på toppen, men Högfjället bjöd på mer vinterkänsla. Där var kvistar och gräs täckta av ett lager is!
För ett par veckor sedan var jag och min vän Mats uppe och försökte oss på att fiska. Mats lyckades kroka två abborrar som han fick upp på land, en öring som vi båda såg ovan ytan innan den släppte och en gädda som bara han såg, eller egentligen bara kände eftersom den aldrig kom ur vattnet. Själv blötte jag ner mina drag och dränkte ett par maskar.
 |
| En av abborrarna som Mats fick. Den blev lite förvånad över att bli fångad. |
Den mysigaste fisketuren var nog den till Skärtjärn när mörkret lade sig.
Vid stugan hade lupinerna blommat klart och kamouflerat sig som videkissar...
Trots allt var det härligare att stå i blåst under tunga gråa skyar med iskallt vatten upp till fotknölarna, än att sitta på jobbet och stirra på en skärm. Och då gillar jag mitt jobb skarpt! Men man känner sig mer levande när man utsätter sig för lite natur. Som fiskeresa blir det underbetyg, men som resa till Rörbäcksnäs blev det som vanligt toppbetyg.
Den andra turen still stugan är vi nyss hemkomna från. Vi åkte upp för att fira min födelsedag. Jag lyckade få med mig min yngsta och äldsta på en kort fisketur trots att det var bara 3 plusgrader och regnade! Vi fick liv i en brasa och grillade korv, men sedan blev lite för bistert för alla inblandade.
På vägen hem åkte vi över fjället. Hundfjället och Tandådalens fjäll hade små fläckar av snö på toppen, men Högfjället bjöd på mer vinterkänsla. Där var kvistar och gräs täckta av ett lager is!
onsdag 1 augusti 2012
Ogjort
En summering av vad vi inte hann med i somras, trots att vi var i stugan mest hela tiden:
- Fjällvandra. Det blev aldrig väder för att traska upp på fjället. Vi tar nya tag i höst!
- Cykla mountainbike. Mbt-lederna runt Rörbäcksnäs ska vara bland de bästa i landet. Vi såg och pratade med många cyklister, men kom inte i väg på någon tur själva. Vi skyller på vädret...
- Bygga altan. Tiden och orken räckte inte till! Nästa semester kanske vi bygger en altan. Och ett nytt kök. Och badrum, både uppe och nere. Och en friggebodsbastu med badtunna! Hmm... Finns en del att stå i :-)
Men vi hann med mycket annat kul. No regrets!
Nu ska jag lägga ut en annons och se om någon cykelvasalöpare kan vara intresserad av att hyra stugan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)