Johanna och jag har varit på en halvdags ridtur western style på Heros hästar. Anna, som jobbar på Heros hästar (och på Restaurang Longhorn) och har sysslat med Parelli Natural Horsemanship i flera år, tog oss ut på en tur till Svartåsens fäbod via stigar och vägar genom tallskog och längs myrar.
På ridturen var vi bara tre ryttare, men fyra hästar. En häst, döpt till Donkey pga öronen, skulle vänjas vid turridning och sadel följde lös med utan ryttare, men med sadel på. Vi fick instruktioner om att "bara knuffa bort honom om han kom för nära"... Donkey skötte sig fint. Han skrämde min häst, Nettan, bara en gång och jag kunde hantera situationen (nu ska ni för ert inre se mig på en stegrande häst, jag tänker inte göra något för att ändra den bilden).
Jag som inte har någon erfarenhet av ridning av något slag, sist jag red var nog i Irland för 20 år sedan, på min bröllopssresa, har inget att jämföra med men att rida westernhäst är en helt annan sak än att rida på vanligt sätt. Så här är en syn som världen inte skådat på 20 år. Your's truly, och min för 20 år sedan trolovade, till häst.
Likheterna mellan horsemanshipship och aikido är legio. Man sitter med tungt centrum och rak rygg genom alla gångarter. Jag kom upp i trav som mest. Jag försökte mig på galopp(!) men Nettan blev nog bra förvirrad eftersom jag enligt Anna både gasade (klappade Nettan på rumpan) och bromsade (drog i tyglarna) samtidigt. Stackars häst.
Den största likheten med aikido är dock hur man hanterar hästen. Man tvingar den inte att göra något. Inga sporrar, inga piskor, inga hårda bett, bara tuggtobak och en dröm om fria vidder. Man leder hästen, inte styr den. Till exempel, för att få hästen att stanna lyfter man tyglarna rakt upp, inte bakåt.
Ett exempel på vad som är annorlunda mellan horsemanship och vanlig hästhållning: Westernhästar ska klara av att trassla in sig i grimskaftet utan att få panik. Att låta hästen dra grimskaftet efter sig på marken är ett stort no, no i vanliga fall, säger de som vet. Men hästen Stark hade inga problem med det:
Sadlar finns det många olika sorter av, och jag ser inte skillnad på fram och bak på någon av dem. Men den sadel jag satt i (måttanpassad efter min stuss) var bekväm. Som att sitta i en fåtölj, nästan. Kombinationen av sittstil och sadeltyp ger en helt annan komfort än vanlig sittstil och sadel, säger de som vet. Jag vet att jag inte fick ont någonstans och kände mig lite som som cowboy där jag satt.
Fäboden var vacker med en magnifik utsikt över nejden. Den ska vara riktigt gammal.
Vid fäboden möttes vi av en fårskock som vistas där. Korna som också vistas där höll sig dock undan.
Hästarna fick gå lösa och beta medan vi grillade korv. På bilden är det från vänster till höger Donkey, Nettan, Stark som Anna red och Red som Johanna red.
På fäboden har det funnits en rikstelefon och en telegraf, minsann!
Efter att ha lyssnat på Anna så tycker jag att horsemanship verkar vara ett riktigt vettigt sätt att hantera hästar på! Och på Heros hästar vet de vad de håller på med.
Nu mot Longhorn för att äta älgburgare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar