Lättklädd kändis

I går var vi på Experium och badade. Det var som vanligt kul. På Experium har de de två roligaste vattenrutschkanorna jag åkt i. De har X-tube och Black Hole. I X-tube åker man i ett gult rör sittandes på en stor badring. En ganska lugn tur. Black Hole däremot är ett silverfärgat rör med disco-lights på insidan som går desto fortare. Medan vi var där såg jag ingen som slog mina 15.37, skrev han stolt. Hemligheten ligger i att man ska lyfta upp stussen och lägga all vikt på hälarna och skuldrorna, som om man skulle gå upp i brygga. Då går det fort :-)

När vi tog en paus i badandet och satt, tillsammans med en massa andra människor i badkläder, och fikade så fastnade mina ögon på en kvinna i kön till serveringen, en kändis! Jag petade på Johanna och frågade viskande om hon också kände igen henne. Johanna kände igen henne också, men vi båda antog att det bara var likt, men inte hon.

När vi lämnade gick vi förbi hennes bord och hörde hennes manliga sällskap säga "Sitt här, Maud".

Det var Maud Olofsson!

I baddräkt. Who-ho!

God värd och verklighet

Vi är goda värdar. Vi lät förra helgens gäster njuta av sol, frost och härliga vandringar upp på Hundfjället. Vi själva är här när det är blötsnö och tunga gråa skyar. Någon måste ju ta den smällen.

Men vi lider inte det minsta. Vi har trotsat vädrets tristess och begått säsongens pulka premiär! Jag och Johanna skickade ner yngsta dottern för Medskogshögen. Inte från toppen då, men en liten bit upp, tillräckligt högt upp för att få lite fart på pulkan. Vi fick kämpa ett par åk för att köra upp ett spår så att de sista åken blev lite mer fartfyllda.

En snölykta byggde vi också!

På vägen upp så konstaterade Johanna att allt är lite mer verkligt här. Naturen, vädret och djuren kommer närmare in på och känns mer; allt blir mer verkligt.

Älgen som stod på vasaloppsvägen var verklig. Allt gick bra; jag fick ner farten och stannade strax framför den. Det var en yngling, troligen född i våras och nyligen bortstött av sin ömma moder. Den irrade kors och tvärs över vägen innan den sprang ut i skogen. Efter det så tittade jag lite extra efter fler älgar, men såg ingen.

Den lösa snömodden som vi surfade fram på den sista biten till stugan var verklig som bara den. Men det gick bra att köra genom/på den. Bara man inte gasade, bromsade eller svängde för mycket så gled vi ganska rakt fram. I dag har modden smält bort nästan helt.

Jag hade en förhoppning om att vi skulle kunna hitta ett skidspår att inviga längdskidorna i, men närmaste uppkörda spår är i Kläppen och det är inte säkert att de överlevt nattens regn.

I stället för att åka skidor så gick jag och Johanna upp på toppen av Medskogshögen. Det blev en lagom pulshöjare.