Smått och storslaget

I helgen var min kära fru och yngsta dotter och hälsade på mig i stugan. Det var härligt att få sällskap!

På lördagen åkte vi till Kallbergstjärn för att fiska, plocka bär och grilla korv. Det blev ingen fisk men lite gula hjortron, några blåa blåbär och en röd solbränna. Jag tror det var sommarens hittills varmaste dag.

Innan de åkte hem på söndagen tog vi en promenad med hunden längs en av MTB-lederna. Leden tog oss runt Medskogshögen. Promenaden tog ungefär en och en halvtimme i ganska maklig takt.

När jag åter blivit ensam så tröstade jag mig med en fisketur. Jag åkte till Laxtjärn för att ta reda på om det fortfarande fanns bara små abborrar där. Det gjorde det. Ganska många och nappvilliga. Ingen behölls, alla åkte i igen, men kul fiske var det i alla fall.

Enligt kartan över fiskevårdsområdet ska det finnas abborre i Laxtjärn, men det står inget om att det ska finnas röding där, men det gör det! Jag fick upp tre stycken, alla i samma viktklass som abborrarna, så de fick gå i igen de också.

Den här satt fast på utsidan av munnen...

Och den här satt fast i ögat!

Medan jag fiskade hade jag stått med solen i ryggen och när det blev lite för kallt för att stå kvar (ca 12 grader...) så tog jag mina pinaler och vände mig om för att gå till bilen. Då såg jag vilken storslagen solnedgång det var!

Jag tappade nästan andan! I bilen på väg tillbaka till Rörbäcknäs så kom jag på att solnedgångar brukar bli fina vid Skärtjärn så jag åkte dit för att se om det var det. Solen hann gå ner en bit till, men det var fint ändå.

Och är man vid en tjärn med en bil full av fiskeutrustning, och det dessutom inte är någon hemma och väntar på en, ja då måste man ju prova lyckan. Och lycka blev det. Två öringar, större än abborrarna och rödingarna, men inte tillräckligt stora för att behållas.

Nu ska jag avsluta tröstandet med att mumsa på lite hjortron och ost.

Tour de Rörbäcksnäs

Jag antar att det här blogginlägget är som att svära i kyrkan. Rörbäcksnäs är ju känt för sina fina mountainbike-leder, och här drar jag iväg på en landsvägsracer! Någon gång ska jag testa mountainbike-lederna, men så blev det inte idag.

Från stugan till Trysilälven är det ganska exakt 15 km om man tar den s k Värmlandsvägen. Jag tog mig dit med racern, en resa på 3 mil alltså.

Ditresan var mycket behaglig, jag lyckades få upp snittfarten i drygt 28 km/h, inte illa pinkat för en amatör som jag. Den (för mig) höga snittfarten har sin förklaring i att Rörbäcksnäs ligger på 450 möh och Lutnes på 310 möh, 140 meters skillnad. Den skillnaden gjorde ditresan till en fartfylld lusttripp, men hemresan var en aning jobbigare. På darriga ben klarade jag av att få en snittfart på 25 km/h för hela resan. Otroligt nöjd med det!

Vägen korsar älven på en dammbro i Lutnes. Det var en fin plats. Nästa cykeltur kanske blir till de där pannekakorna. Praktiskt att ha menyn på vägskylten.

Om jag lyckas få lite mer cykelträning i benen i sommar så vore en intressant tripp att cykla till Lutnes, från Lutnes till Trysil (260 möh, byn alltså) och sedan tillbaka till Rörbäcksnäs. Totalt ca 8 mil. För de hugade: en karta.

Det finns många turer som skulle vara kul att hinna och orka med: Rörbäcksnäs - Torgås - Sälen - Sälenfjällen - Rörbäcksnäs (också ca 8 mil), eller Rörbäcksnäs - via Norge - förbi Stöten - Rörbäcksnäs (ca 4,6 mil). Hmm... Måste träna mer!

Men jag trodde att Trysilälven skulle vara grumligare. Den blir ju klar när den kommer till Sverige.

Surf's up!

Idag var vi till Experium och badade för andra gången den här sommaren. Jag gillar Experiums bad, där finns två bra vattenrutschbanor, Xtube och Black Hole, riktigt roliga båda två, en ström och ett varmt utebad. Dessutom finns Flowrider! I Flowrider kan man surfa. Det kostar extra, men det var värt pengarna.

Man får boka i förväg och får under en timme instruktioner i hur man surfar på den vattenström som susar ut med 2 000 liter i sekunden uppför en mjuk plastyta. I gruppen som jag och sonen bokade in oss på så var det totalt åtta personer.

Man får börja med att surfa på en magbräda. Man lägger sig med överkroppen på brädan och blir utskickad i strömmen av instruktören. Benen ska bara släpa efter en i vattnet och fötterna ska vara avslappnade. Det var ganska enkelt faktiskt. Från den liggande positionen var det också hyfsat lätt att ta sig upp i knästående på alla fyra och surfa på strömmen. När instruktören såg att jag hade ganska bra balans så ville han att jag skulle försöka stå på huvudet på brädan. Självklart försökte jag...

Sonen hade provat tidigare, och så är han bra på både skateboard och snowboard, så för honom var det inga problem att gå från liggande till stående. Jag däremot som knappt stått på en skateboard eller snowboard hade det lite kämpigare. Det blev en del stiliga dykningar, men sista gången stod jag upp i flera sekunder, minst!

Om tekniken hade fungerat så skulle jag ha lagt upp ett par filmsekvenser med våra bravader, men tyvärr så lyckades vi inte flytta filmerna från äldsta dotterns mobil till Youtube.

Nu ska jag planera morgondagens vandring. Kanske man skulle försöka gå "rätt" väg till Hemfjällsstugan?

Vilse

Idag har vi vandrat vilse på fjället! Vi hade tänkt ta oss till Hemfjällsstugan genom att följa beskrivningen för leden "Sälfjället - Mellanfjället" i broschyren Vandra i Sälenfjällen. Vid Apotekarestugan (varför heter den så?) svängde vi inte vänster utan vandrade glatt rakt fram på den led som vi skulle vandra tillbaka på. När vi var framme vid Hemfjällsstugan insåg vi att vi hade gått fel, men vi led inte speciellt mycket av vårt felsteg. Det blev en bra tur i alla fall.

Leden var lättvandrad, inga branta stigningar eller så, men det var sankt på en del ställen så det hade varit bättre med stövlar än vanliga gympaskor. Allra bäst är väl ett par riktiga vandrarkängor.

Nu är bastun varm. Det blir ett bra avslut på dagen.

Idag blir det ingen fisketur. (flämt!)