Ride 'Em Cowboy, typ

Jag börjar ana varför Zeb Macahan går som han gör.

Johanna och jag har varit på en halvdags ridtur western style på Heros hästar. Anna, som jobbar på Heros hästar (och på Restaurang Longhorn) och har sysslat med Parelli Natural Horsemanship i flera år, tog oss ut på en tur till Svartåsens fäbod via stigar och vägar genom tallskog och längs myrar.

På ridturen var vi bara tre ryttare, men fyra hästar. En häst, döpt till Donkey pga öronen, skulle vänjas vid turridning och sadel följde lös med utan ryttare, men med sadel på. Vi fick instruktioner om att "bara knuffa bort honom om han kom för nära"... Donkey skötte sig fint. Han skrämde min häst, Nettan, bara en gång och jag kunde hantera situationen (nu ska ni för ert inre se mig på en stegrande häst, jag tänker inte göra något för att ändra den bilden).

Jag som inte har någon erfarenhet av ridning av något slag, sist jag red var nog i Irland för 20 år sedan, på min bröllopssresa, har inget att jämföra med men att rida westernhäst är en helt annan sak än att rida på vanligt sätt. Så här är en syn som världen inte skådat på 20 år. Your's truly, och min för 20 år sedan trolovade, till häst.

Likheterna mellan horsemanshipship och aikido är legio. Man sitter med tungt centrum och rak rygg genom alla gångarter. Jag kom upp i trav som mest. Jag försökte mig på galopp(!) men Nettan blev nog bra förvirrad eftersom jag enligt Anna både gasade (klappade Nettan på rumpan) och bromsade (drog i tyglarna) samtidigt. Stackars häst.

Den största likheten med aikido är dock hur man hanterar hästen. Man tvingar den inte att göra något. Inga sporrar, inga piskor, inga hårda bett, bara tuggtobak och en dröm om fria vidder. Man leder hästen, inte styr den. Till exempel, för att få hästen att stanna lyfter man tyglarna rakt upp, inte bakåt. 

Ett exempel på vad som är annorlunda mellan horsemanship och vanlig hästhållning: Westernhästar ska klara av att trassla in sig i grimskaftet utan att få panik. Att låta hästen dra grimskaftet efter sig på marken är ett stort no, no i vanliga fall, säger de som vet. Men hästen Stark hade inga problem  med det:

Sadlar finns det många olika sorter av, och jag ser inte skillnad på fram och bak på någon av dem. Men den sadel jag satt i (måttanpassad efter min stuss) var bekväm. Som att sitta i en fåtölj, nästan. Kombinationen av sittstil och sadeltyp ger en helt annan komfort än vanlig sittstil och sadel, säger de som vet. Jag vet att jag inte fick ont någonstans och kände mig lite som som cowboy där jag satt.

Fäboden var vacker med en magnifik utsikt över nejden. Den ska vara riktigt gammal.

Vid fäboden möttes vi av en fårskock som vistas där. Korna som också vistas där höll sig dock undan.

Hästarna fick gå lösa och beta medan vi grillade korv. På bilden är det från vänster till höger Donkey, Nettan, Stark som Anna red och Red som Johanna red.

På fäboden har det funnits en rikstelefon och en telegraf, minsann!

Efter att ha lyssnat på Anna så tycker jag att horsemanship verkar vara ett riktigt vettigt sätt att hantera hästar på! Och på Heros hästar vet de vad de håller på med.

Nu mot Longhorn för att äta älgburgare!

Stiljte

Storstugan är klar! Tapeterna och alla listerna sitter där de ska. Elementen och alla eluttag och strömbrytare är uppsatta.

Gamla spånskivor på väg ner:

Nya spånskivor på plats:

Hmmm. Den nya tapeten syns inte riktigt på bild:

En liten hint om hur det såg ut tidigare:

Så, det råder stiltje på renoveringsfronten. Någon altan orkar jag inte bygga nu, men det står på att-göra-listan.

En annan mer irriterande stiltje är vinden. I dag blåser det inte. Ett lätt regn faller av och till. Så jag tänkte börja bygga lite en koja tillsammans med Hilma och granndottern som är och hälsar på, men mygg och svä satte stopp för de planerna... I stället greppade jag en häcksax och började klippa ner sly, men de där myggen och sväna var lite för sällskapliga! Jag får ta klippningen i omgångar.

En katatrofal stiltje är fisket! Jag har inte varit ute på två kvällar! Och då ska man veta att jag köpt en alldeles ny rök. Det är bara att röka på.

Sist jag fiskade tog jag mig till Källtjärn. Den var faktiskt lite svår att hitta och jag höll på att gå förbi den men fick syn på den i ögonvrån och la om kursen. Tjärnen är omgiven av ett mjukt gungfly som jag försiktigt klev ut på. Synen av vakande öring var en bra drivkraft.

Väl framme vid strandkanten kastade jag ut en tafs med fyra flugor som abborrarna i Skidvägstjärn gillat och fick ett hugg som släppte direkt. Och så sjönk jag en decimeter, minst, så jag vågade inte stå kvar och letade rätt på en fastare plats att stå på. Det tog inte lång stund innan sommarens första öring var landad. 

Det är en bra sommar!

Våra fyrfota vänner

Lite djuraction!

Vi har kallat vägen för älgvägen eftersom som det var på den vi tacklades med en älg i höstas, men vete tusan om vi inte borde kalla den för kovägen i fortsättningen! Så gott som varje gång vi åker på den så får vi släppa förbi dessa galanta damer.

Och Oliver, vår kanin som i sommar bor i det före detta sophuset, verkar vara hårt uppvaktad av ... Piff och Puff? Akta nacken...

Johanna har varit ute på en halvdagstur med Heros hästar och är mycket nöjd! På gården finns utöver en hel massa tjusiga hästar ett antal hundar och en gummikyckling.

För övrigt så tog renoveringshetsen en paus när Marie och Magnus övernattade här. Vi visade dem bygden under en promenad då vi tog oss upp till hoppbacken på Medskogshögen, ner igen och förbi Medkogstjärn till Longhorn för att äta middag.

Orka!

Orkar jag skriva ett inlägg? Jag provar. Jag menar, så många orka-gränser som jag sprängt de senaste dagarna så borde en till inte vara något problem, eller?

Att jobba med kroppen är jobbigt! Speciellt för en kontorsråtta som jag. Men det är roligt! Det är otroligt kul att se hur rummet byter skepnad från lite murrigt och mörkt, till ljust och fräscht.

En del hinder har stötts på och övervunnits. Spånskivorna visade sig gå långt in under taket så jag fick köpa ett multiverktyg, ett sån't där som kan såga riktigt nära kanter, för att kunna få ner skivorna. Samma verktyg ska användas för att få bort sista biten panel mot köket.

Ett annat hinder som jag för husfriden skull valde att inte forcera var Allsång på skansen. Jag fick inte flytta TV:n för att sätta upp spånskivan som ska sitta där... Morden i Midsomer kunde ha blivit ett mord i Rörbäcknäs om jag efter allsången hade gett mig på TV:n, så väggen mellan TV:n och den öppna spisen fixar jag imorgon.

Hmmm... Undrar hur viktigt Sommarlovsprogrammet är för nioåringen? Nioåringen kanske vill roa sig med den nyinköpta studsmattan i stället för att titta på Sommarlov? Nåja, jag hinner nog få upp skivan innan morgondagens gäster kommer.


Förutom renoveringen så har jag hunnit med att tillsammans med Johanna komma ut på ett par pass med landsvägscyklarna och en löptur i skogen. Cykelpassen tog oss till Norge båda gångerna. Cyeklturen fick mig att inse att Norge är ett lägre stående land än Sverige. Jag menar, kolla, minst 100 meter lägre!

Midsommar, men...

...det blev varken sill, nubbe, stång eller ens dans! Jo, i och för sig så dansade yngsta dottern sig svettig i morse till Rockklassikers sändning, men utöver det så har vi inte dansat. Eller firat midsommar på något traditionellt sätt. Chansen fanns, det anordnades någon form av gemensamt, traditionellt firande i byn men vi valde bort det.

I stället har vi roat oss med att damma av landsvägscyklarna och cyklat till Norge! Det var bara 9 kilometer till gränsen och det gick väldigt lätt och smidigt att rulla till gränsen och en bit in i Norge, men att ta sig ut ur Norge blev betydligt svettigare. Det var mest uppför på hemvägen! Bra träning för pumpen och benen!

När man cyklar så har man en fördel över att sitta i en bil; man känner dofterna! Doften av sol varma tallar. Doften av myrarna. Helt underbart i min näsa! Det får mig att minnas min barndoms somrar i Bräcke, när jag tog mig rätt ut i skogen längs gamla Sösjövägen. Jag misstänker att det är en av orsakerna till varför jag gillar Rörbäcknäs så mycket, det påminner mig om de bästa delarna av min uppväxt i Bräcke.

Efter cyklingen spädde vi på det icke-traditionella midsommarfirandet med att träna lite aikido. Jag visade Johanna de fem första grundteknikerna med jo. Inte apelsinjuicen, utan en trästav som används i aikidoträningen, mest för att göra allt mer komplicerat. Komplicerat, men kul. Johanna klarade de fem första grundteknikerna med glans!

Lite tradition fick vi till. Vi grillade till lunch! Det räknas väl? Vi hade tänkt oss jordgubbar till efterrätt, men de var slut på ICA!

Dagen avrundades med att jag, Hilma och Viktor åkte till Vedhögtjärn för att pröva fisklyckan. Personalen på  Longhorn hade tipsat om den.

Tipset var ... helt ok. Vi fick inte mindre än nio fiskar! Med en total längd på nio decimeter... Hade vi fått ungefär 590 till så hade de tillsammans kunna väga in som lättflugvikt. Men det är alltid kul att få napp :)

En av oss, inga namn, lyckades kliva ner i ett lårdjupt hål... Men det gick alldeles utmärkt att fiska med ett blöt ben!

 I morgon vankas rivning av bröstpanel!

Lugnet före stormen

Jag och ungdomarna är hemma i Uppsala igen. Denna vecka blir lugnet före den renoveringsstorm som ska drabba stugan i Rörbäcksnäs när min semester börjar!

Allrummet ska bli av med bröstpanelen den också, precis som hallen. Johanna, som är kvar i stugan tillsammans med Hilma och Oliver, kommer att smygstarta renoveringen redan den här veckan med att ta ner bröstpanel.

Den här gången ska vi ta ner spånskivan på övre delen av väggen också och sätta upp nya spånskivor som sträcker sig från golv till tak för att slippa få en skarv mitt på väggen. Den skarv mellan gammal och ny spånskiva som blev i hallen kan vi leva med. Den kommer att till stora delar döljas av garderob, hängande kläder, spegel och annat.

När allrummet är klart så kommer nästa utmaning: Bygga en altan! Mäta. Räkna pytagoras. Gräva hål. Gjuta stolpar. Sätta upp reglar. Smacka på trall. Resa staket. Bygga trappa till nedervåningen. Olja. Måla.

Jag har ju en fil. kand. i teoretisk astrofysik, vad kan gå fel?

I'm a physicist. I have a working knowledge of the entire universe and everything it contains - Sheldon Cooper. Dr. Sheldon Cooper.

Och en fil. mag. i tillämpad datavetenskap.

Det kan inte gå fel!

Trångt i stugan!

Så här många själar har vi inte haft i stugan någonsin! Nitton själar!

Fem i familjen, en svärmor, en kanin, åtta grodyngel, tre sån'a där kryp som bor inne i vasstrån och en mask.

Fast nu ljög jag lite, kaninen, Oliver, bor inte inne i stugan. Jag har modifierat det gamla sophuset till att bli en walk-in kaninbur med dubbla lager av sexkantigt Gunnebo-nät.

Oliver ska få andas fjälluft hela sommaren.  Katterna fick bli kvar i Uppsala den här gången.

Vi hjälptes åt med att snickra till kaninburen direkt efter hitkomst, vid nio-tiden på kvällen. Det var helt vindstilla så myggen hade inga som helst problem med att hitta oss... Det dubbla nätet motiverades av de i familjen som befarade rovdjursattacker en massé! Med den här buren tror jag att kaninen skulle bli den enda som överlevde en zombieapokalyps.

Amfiberna, som alla har blivit infångade och namngivna av yngsta dottern, har en egen biotop att bo i. När jag ser namnlistan så saknas det senast infångade ynglet inte står med. Han heter Batman, är större och gråare än de andra ynglen :-)

Svärmor förvarar vi på vinden. Hon får mat vid behov.

När kaninen var installerad i buren kunde jag gå in och njuta av den nyrenoverade hallen! Den är ljus och fräsch nu!

Hallen renoverades under två helger i maj. Det var riktigt kul och allt gick bra! Den enda missen var att vi råkade elda upp ett par lister som skulle sandpappras, målas och sättas upp igen. Men det är ju en gammal fin tradition att en list ska bli kvar när man renoverar, så det är helt ok.

Den gamla garderoben överlevde inte renoveringen så en ny behöver köpas in.

På söndagmorgonen den första helgen vi renoverade hallen fick vi två oväntade gäster. Två Hamiltonstövare kom traskande till stugan. De såg blöta och lite trötta ut med såriga tassar. Jag ringde till Heros Hästar och 
pratade med Roger som luskade ut var de kom från. Tydligen är de ett par välkända rymmare! 

En av dem nöjde sig med att kura ihop sig på farstun. Den andra ville komma in, men det fick han inte, trots vädjande blickar. Vatten fick de.

Det här borde jag kanske ha skrivit först av allt i inlägget, men det så att jag och Johanna firar porslins-bröllop (googla!) den här helgen! Vi ska fira med en middag på Longhorn tillsammans med våra härliga barn (och svärmor) och så ska vi skåla i Bollinger. Apropå att skåla så har vi köpt presenter åt varandra. Varsin skål!